Det väcker tankar

Nu har jag varit iväg på andra träffen på kursen. Vi hade alla läst " Varför pedagogisk dokumentation" av Hillevi Lenz Taguchi.
Boken gav mig mycket tankar. Dels att jag (och mitt arbetslag) redan kommit en bit på väg i den pedagogiska dokumentationen och dels mycket funderingar på vad jag tycker om det i stort.

Vi delades redan vid första träffen in i mindre grupper och i de grupperna diskuterade vi boken och våra tankar.
Det är så spännande att höra av varandra.
I vår grupp arbetar vi alla inom förskolan men på olika sätt. Vi har olika arbetslagsgrupperingar  på våra enheter och olika åldrar på barnen. Det gör att vi har mycket att delge varandra.
Vi kom att fundera mycket på den praktiska dokumentationen. Att man ibland känner att man skulle vilja ha dokumenterat något som blev så bra fast kan man det i efterhand? Att vi redan nu känner hur våra tankar ändrats mer åt det hållet att vi vill synliggöra barnens delaktighet. För de är ofta delaktiga men visar vi det? Och tar vi hänsyn till det? Eller är det vi som ändå styr? Och hur visar man den dokumentationen som visar att det inte alls blev så bra? Många frågor och funderingar som jag känner utmanar mitt tänkande åt det håll jag vill.

Jag kan känna att arbeta med tron om att barn är kompetenta, det är något jag verkligen gör idag. På min avdelning arbetar vi efter Maria Montessoris tankar och har som ett av de största målen att få barnen självgående, dvs att de själva får välja aktiviteter efter sitt eget intresse och mognad.
Det är upp till mig som pedagog att se vad varje barn intresserar sig för, hjälpa dem att hitta arbeten som passar för dem och hjälpa dem att utvecklas framåt.
Alla barn utvecklas efter sin egen inre drivkraft.

Att sätta detta ihop med pedagogisk dokumentation känns så bra. Att få tips, och tankar om hur man kan få barnen mer delaktiga i att driva vår verksamhet framåt. Det är ju detta jag vill.
Inte bara konstatera genom dokumentation vad som gjorts, utan få med processen som leder dit.

Att genuint visa nyfikenhet på vad barnen är intresserade av, synliggöra deras tankar, hjälpa dem och leda dem framåt och utvecklas ihop.
Det känns som pedagogisk dokumentation.

Svårigheten kan ju vara att om barnen hittat något som väcker deras intresse, att inte ge svaren, utan låta dem forska fram det själva och samtidigt inte hjälpa "för lite" så intresset försvinner.

Och hur  visar man upp dokumentationen på rätt sätt?
För vem?
Portfolio har vi arbetet med under flera år men det håller på att fasas ut i papperformat.
 Nu är det digitalt som gäller.
Vi har på min enhet idag enskilda barns lärloggar i unikum och även en gemensam blogg för hela avdelningen.
I början kändes det så bra då man visade barnens utveckling och intresse genom unikum. Men det riktar ju sig mest till föräldrarna. Hur får vi barnen att se?
Vi vill ju ge dem tid att se vad som hände med/ i dokumentationen och vad som hände under lärprocesserna.
Så nu är vi tillbaka lite till att sätta upp bilder och texter på avdelningen och visa på storbildstvn.
För de är ju barnen som är de största aktörerna i processen.