Men när jag pratade och resonerade med kollegor upptäckte jag att man inte var säker på vad det innebar. Alla hade lite olika tankar och ideer. Vi har ju alltid dokumenterat vad som händer runt barnen. Hade vi tänkt fel? Hur ska man göra? För vems skull? Finns det ingen mall som alla kan följa?
Nu känner jag att jag vet mer. Jag känner att jag arbetar bra med mina barn på förskolan. Att jag arbetar pedagogiskt och dokumenterar pedagogiskt. Att jag kan stå för den pedagogiska arbetsmodell jag och mina kollegor använder. Att vi tillsammans på avdelningen låter barnens intressen styra vår verksamhet och att vi arbetar för stimulerande lärmiljöer.
Skillnaden från i höstas är att jag tydligare vet varför jag arbetar som jag gör. Jag är mer medveten om de val jag gör i arbetet med barnen.
När jag läser mitt första inlägg i bloggen kan jag idag få tankar över att jag skrev " det jag kan visa och hjälpa barnet att se och förstå..."
Idag kan jag tänka mer att det vi tillsammans ser och förstår hjälper oss framåt. Att barnet får utrymme för att forska och upptäcka efter eget intresse ger mig uppgifter som att se till att vår lärmiljö är uppbyggd på ett bra sätt. Att jag ser och ger utrymme för det lärande som hela tiden finns runt mig.
Under kursen har många frågor snurrat i huvudet på mig, och även hos mina kollegor då jag pratat med dem för att få andras infallsvinklar tex varför vi väljer vissa saker att dokumentera? Och inte andra? Hur gör vi valet? Är barnen delaktiga i valet av dokumentation? Vad handlar valen om? Vem tar del av dokumentationen? Hur når vi alla?
Och ja, jag har fått svar och reflektioner som jag tycker är riktigt bra, och ibland svar som jag själv inte har reflektera runt ännu. Och vi har tillsammans kommit en lång bit i hur vi vill ha det, gemensamt på vår avdelning.
På min arbetsplats är vi 7 avdelningar med olika åldersindelningar och 3 olika pedagogiker. Vi har i ur och skur, montessori och traditionella förskoleavdelningar.
Vi har alla arbetat runt boken "Vad berättas om mig" av Bente Svenning.
Vi har alla ökat medvetenheten om delaktighet i dokumentationen. Att man frågar barnen om deras åsikter om hur vi hanterar tex teckningar och bilder på väggar, i bloggar och på unikum. Det märks i hela huset.
" Barnen lever på många områden inom ramar som har definerats åt dem och får även sina möjligheter till medverken framhävda eller behränsade av de ramar som vuxna sätter" ( Vad berättas om mig, Bente Svenning, s 37).
Det är ju det jag ser som så viktigt. Inte bara i dokumentationsprocessen utan i alla processer vi har i verksamheten varje dag. Barnen ska ha rätt och möjlighet att göra egna val som ger just dem den stimulans de vill. Tron på barnets kompetens att söka kunskap själva är viktig. Tron på att barnen har en inre drivkraft att utvecklas. Vissa barn behöver lite hjälp från en vuxen, andra barn har ett större eget driv efter kunskaper. Men alla barn har möjligheter om man erbjuder en tillfredställande, uppmuntrande, välkomnande miljö.
Själva typen av dokumentation tror jag är mindre viktig. Om man väljer att ha unikum, bloggar, portfolio, podcastar, observationer, intervjuver eller dylikt.
Det viktiga är att den dokumentation man har reflekteras runt. Att den får tid så barnen kan se den och samtala runt den. Att den får möjligheter att vidarutveckla. Att den får tid av personalen att reflekteras runt och tid att planera vidare från mot nya dokumentationer.
Tillsammans med barnen driver vi den pedagogiska verksamheten framåt och det ger upphov till nya dokumentationer och reflektioner som driver oss vidare.
Det som idag känns som en början/ett förtydligande med den pedagogiska dokumentationen kommer snart kännas som en mer inarbetad rutin.
En rutin att få dokumentationen att visa vägen till ett lärande och hur man går vidare, inte bara dokumentera det som redan är gjort. Att förtydliga hela lärprocessen.
Att få till en pedagogisk dokumentation både i situationer med enskilda barn och i situationer med en större grupp barn. Även processer inom arbetslaget och på arbetsplatsen.
Frågan -hur utvecklas vi? är en fråga som jag kommer lägga på minnet.
" Pedagogisk dokumentation är inget i sig utan blir vad man gör den till " ( Varför pedagogisk dokumentation, Hillevi Lenz Taguchi, s 14).
Jag har tänkt mycket på att pedagogisk dokumentation kanske inte alltid blir vad man tänkt från början utan det ändras med tiden då fokuset kan komma att ändras under lärprocessen.
Och det är så det ska vara.
Låt barnen styra efter sina intressen. Se bara till att vara en medupptäckare och erbjud bra lärmiljöer. Låt barnen var med och göra sina egna val, dokumentera på olika sätt, ta tid för reflektion, efterarbete och förberedelse för nya utmaningar.
Den pedagogiska dokumentationen är en process utan slut. Kanske även utan början för när man börjar så finns det ju något som väckt intresset redan och vi kan tillsammans gå vidare in i framtiden.
Referenslitteratur jag använt under denna kurs
Ellmin, R (2012) Portfolio och portfoliometodik (föreläsning via youtube)
Emsheimer,P Hansson,H Kopperfeldt,T (2005) Den svårfångade reflektionen Lund:Studentlitteratur
Lenz Taguchi,H (2013) Varför pedagogisk dokumentation Stockholm:HLS
Lpfö 98 (2011) Läroplan för förskolan Stockholm:Edita
Svenning,B (2014) Vad berättas om mig Lund:Studentlitteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar