Processdokumentation - min sammanfattning

När jag sökte denna kurs i höstas var det främst för att få en större förståelse för vad pedagogisk dokumentation innebar. Man hörde och såg överallt, genom facktidningar, i förskoleforum, av chefer, i politiken mfl att pedagogisk dokumentation var viktig, och att det var det vi skulle fokusera på.

Men när jag pratade och resonerade med kollegor upptäckte jag att man inte var säker på vad det innebar.  Alla hade lite olika tankar och ideer. Vi har ju alltid dokumenterat vad som händer runt barnen. Hade vi tänkt fel? Hur ska man göra? För vems skull? Finns det ingen mall som alla kan följa? 

Nu känner jag att jag vet mer. Jag känner att jag arbetar bra med mina barn på förskolan. Att jag arbetar pedagogiskt och dokumenterar pedagogiskt. Att jag kan stå för den pedagogiska arbetsmodell jag och mina kollegor använder. Att vi tillsammans på avdelningen låter barnens intressen styra vår verksamhet och att vi arbetar för stimulerande lärmiljöer.

Skillnaden från i höstas är att jag tydligare vet varför jag arbetar som jag gör. Jag är mer medveten om de val jag gör i arbetet med barnen.

När jag läser mitt första inlägg i bloggen kan jag idag få tankar över att jag skrev " det jag kan visa och hjälpa barnet att se och förstå..." 

Idag kan jag tänka mer att det vi tillsammans ser och förstår hjälper oss framåt. Att barnet får utrymme för att forska och upptäcka efter eget intresse ger mig uppgifter som att se till att vår lärmiljö är uppbyggd på ett bra sätt. Att jag ser och ger utrymme för det lärande som hela tiden finns runt mig. 

Under kursen har många frågor snurrat i huvudet på mig, och även hos mina kollegor då jag pratat med dem för att få andras infallsvinklar tex varför vi väljer vissa saker att dokumentera? Och inte andra? Hur gör vi valet? Är barnen delaktiga i valet av dokumentation? Vad handlar valen om? Vem tar del av dokumentationen? Hur når vi alla? 

Och ja, jag har fått svar och reflektioner som jag tycker är riktigt bra, och ibland svar som jag själv inte har reflektera runt ännu. Och vi har tillsammans kommit en lång bit i hur vi vill ha det, gemensamt på vår avdelning. 

På min arbetsplats är vi 7 avdelningar med olika åldersindelningar och 3 olika pedagogiker. Vi har i ur och skur, montessori och traditionella förskoleavdelningar. 

Vi har alla arbetat runt boken "Vad berättas om mig" av Bente Svenning.

Vi har alla ökat medvetenheten om delaktighet i dokumentationen. Att man frågar barnen om deras åsikter om hur vi hanterar tex teckningar och bilder på väggar, i bloggar och på unikum. Det märks i hela huset.

" Barnen lever på många områden inom ramar som har definerats åt dem och får även sina möjligheter till medverken framhävda eller behränsade av de ramar som vuxna sätter" ( Vad berättas om mig, Bente Svenning, s 37).

Det är ju det jag ser som så viktigt. Inte bara i dokumentationsprocessen utan i alla processer vi har i verksamheten varje dag. Barnen ska ha rätt och möjlighet att göra egna val som ger just dem den stimulans de vill. Tron på barnets kompetens att söka kunskap själva är viktig. Tron på att barnen har en inre drivkraft att utvecklas. Vissa barn behöver lite hjälp från en vuxen, andra barn har ett större eget driv efter kunskaper. Men alla barn har möjligheter om man erbjuder en tillfredställande, uppmuntrande, välkomnande miljö.

Själva typen av dokumentation tror jag är mindre viktig. Om man väljer att ha unikum, bloggar, portfolio, podcastar, observationer, intervjuver eller dylikt.

Det viktiga är att den dokumentation man har reflekteras runt. Att den får tid så barnen kan se den och samtala runt den. Att den får möjligheter att vidarutveckla. Att den får tid av personalen att reflekteras runt och tid att planera vidare från mot nya dokumentationer.

Tillsammans med barnen driver vi den pedagogiska verksamheten framåt och det ger upphov till nya dokumentationer och reflektioner som driver oss vidare.

Det som idag känns som en början/ett förtydligande med den pedagogiska dokumentationen kommer snart kännas som en mer inarbetad rutin.

En rutin att få dokumentationen att visa vägen till ett lärande och hur man går vidare, inte bara dokumentera det som redan är gjort. Att förtydliga hela lärprocessen. 

Att få till en pedagogisk dokumentation både i situationer med enskilda barn och i situationer med en större grupp barn. Även processer inom arbetslaget och på arbetsplatsen. 

Frågan -hur utvecklas vi? är en fråga som jag kommer lägga på minnet.

" Pedagogisk dokumentation är inget i sig utan blir vad man gör den till " ( Varför pedagogisk dokumentation, Hillevi Lenz Taguchi, s 14). 

Jag har tänkt mycket på att pedagogisk dokumentation kanske inte alltid blir vad man tänkt från början utan det ändras med tiden då fokuset kan komma att ändras under lärprocessen.

Och det är så det ska vara. 

Låt barnen styra efter sina intressen. Se bara till att vara en medupptäckare och erbjud bra lärmiljöer. Låt barnen var med och göra sina egna val, dokumentera på olika sätt, ta tid för reflektion, efterarbete och förberedelse för nya utmaningar.

Den pedagogiska dokumentationen är en process utan slut. Kanske även utan början för när man börjar så finns det ju något som väckt intresset redan och vi kan tillsammans gå vidare in i framtiden.

Referenslitteratur jag använt under denna kurs

Ellmin, R (2012) Portfolio och portfoliometodik (föreläsning via youtube)

Emsheimer,P Hansson,H Kopperfeldt,T (2005) Den svårfångade reflektionen Lund:Studentlitteratur

Lenz Taguchi,H (2013) Varför pedagogisk dokumentation Stockholm:HLS

Lpfö 98 (2011) Läroplan för förskolan Stockholm:Edita

Svenning,B (2014) Vad berättas om mig Lund:Studentlitteratur

Portfolio

Historik

Portfoliometodiken finns första gången omnämnd 1967 och kommer från början från Usa. 

Bla Howard Gardner var med och grundlade tankarna om hur man kunde använda portfolio för elever i skolan. Det var en reaktion på standardiseringen i skolan, där fokusen alltid låg på produkten/resultatet av kunskapen hos varje elev. Där alla förväntades att lära likadant, där läraren höll i undervisningen på samma sätt för alla elever.

Utvecklingen av portfoliometodiken blev ett sätt att arbeta med eleven där själva lärprocessen var viktigast. Det är en metod där eleven själv är medansvarig för sitt lärande. Eleven är delaktig i planering, reflektionen och där lärandet är synliggjort för alla.

Portfoliometodiken kom till Sverige i mitten av 1990talet. 

Idag grundas vårt sätt att se på barnets lärande mycket av portfoliometodikens tankar.

Portfolio är en metod för att få barnen delaktiga i sitt eget lärande.

Det är en metod som används för att göra lärandet tillgängligt och synligt för barnen, lärarna och föräldrarna. Det är en koppling mellan undervisningen och vad och hur barnet lär sig.

Det är inte bara en dokumentation av rena faktakunskaper utan en dokumentation som ger barnen själva kunskaper om hur man lär sig, hur man kan förvärva kunskaper på olika sätt. 

För oss som arbetar i förskolan står det tex i vårt uppdrag att 

"Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas." ( Lpfö98)

Portfolio är egentligen inget nytt.

Man har länge sparat barns alster i förskolan, för att ha till utvecklingssamtal eller avslutningsböcker. Men man har inte sett lärprocesserna i barnens alster som lika betydelsefulla som nu. 

Genom att spara tillsammans med barnen, prata om, reflektera runt, och dokumentera kring barnens alster, tankar och teorier får vi lärare en tydligare bild av hur barnen lär sig och hur vi kan bygga vår verksamhet för att ge dem möjligheter att utvecklas på bästa sätt. Genom att samtala med barnet om vad de valt att spara, vad de valt att arbeta med, får man en tydligare bild av hur just deras lärprocess ser ut. Vad som det barnet är intresserat av och vill lära mer om.

Barnen blir synliggjorda , delaktiga och ansvariga i sitt eget lärande.

De får möjligheten att ta ansvar över sin egen lärprocess och de blir stimulerade att tänka och agera själva.

Genom att dokumentera med hjälp av bild, film, observationer och reflektionsprotokoll får vi lärare en ökad medvetenhet av vad just denna barngrupp, eller detta enskilda barn behöver för utmaningar.

Portfolio ger oss ett underlag för hur lärandet sker och är en bra grund för vår planering av vår verksamhet. Det ger oss ett underlag för hur vi ska kunna stimulera varje barns behov, såsom hur vi ska kunna tillfredsställa de behov som finns i hela verksamheten.

Själva portfolion kan se olika ut. På förskolor är det ofta en pärm, en låda eller en kartongmapp. I den finns dokumentationer av barnet, teckningar, foton, och annat som rör barnets lärande. Det är en samling av barnets arbeten. De samlas för att synliggöra lärandet. 

Lärare, barn och även föräldrar kan genom portfolion se vad som pågår just för det enskilda barnet och få hjälp med hur man kan arbeta för att utveckla/stimulera lärandet framåt. 

Jag har själv erfarenhet av att arbeta med portfolio i en barngrupp med barn mellan 3-5 år. Där hade barnen en portfolio (en A4kartong) som de alltid hade tillgång själva och på eget initiativ kunde spara saker i. Sedan hade vi personal en A4 mapp där vi tillsammans med barnet sparade 1-2 saker per termin som tillslut skickades med upp till skolan när barnet började där. Det var utvecklande för oss lärare att se vad barnen sparade, men tanken om att det sparades bara för att ha något i lådan fanns ju, de kanske inte alltid fick frågan och möjligheten att reflektera om varför de la det i lådan innan det hamnade där. Men när vi satte oss och gick igenom innehållet med barnen tydliggjordes ofta lärandet som ett faktum. När det tex fanns en teckning med klotter som utvecklades till en streckgubbe och innan man började skolan blev till en mer detaljerad teckning.

Idag arbetar vi mer mot en eportfolio i unikum. 

Jag var (och är) lite kluven i att ta bort "pappersportfolion". Den var mer lättillgänglig för barnen själva. Idag behövs en vuxen med inloggning för att barnen ska kunna se sin portfolio. Jag upplever att barnen ofta sinsemellan satt med sina portfolios innan och samtalade runt vad de hade gjort. Samtidigt är vi mer medvetna om lärprocesser idag och barnen är vana att vara delaktiga. Vi arbetar mer med medvetenhet om lärande, både enskilt och i grupp. 

Jag har tittat på Roger Ellmins föreläsning om Portfolio och Portfoliometodik på youtube och tar med mig dessa punkter som jag tycker säger mycket om hur portfolio och dokumentation fungerar.

Vad ska jag/vi lära? (mål för lärandet)

Hur ska jag/vi lära? (lärstrategier)

Hur lär jag/vi bäst? (lärstilar)

Vad har jag/vi lärt? (utvärdering)

Vad är nästa steg? (utveckling)

Det är så här jag vill möta barnen i deras lärande.