Processdokumentation - min sammanfattning

När jag sökte denna kurs i höstas var det främst för att få en större förståelse för vad pedagogisk dokumentation innebar. Man hörde och såg överallt, genom facktidningar, i förskoleforum, av chefer, i politiken mfl att pedagogisk dokumentation var viktig, och att det var det vi skulle fokusera på.

Men när jag pratade och resonerade med kollegor upptäckte jag att man inte var säker på vad det innebar.  Alla hade lite olika tankar och ideer. Vi har ju alltid dokumenterat vad som händer runt barnen. Hade vi tänkt fel? Hur ska man göra? För vems skull? Finns det ingen mall som alla kan följa? 

Nu känner jag att jag vet mer. Jag känner att jag arbetar bra med mina barn på förskolan. Att jag arbetar pedagogiskt och dokumenterar pedagogiskt. Att jag kan stå för den pedagogiska arbetsmodell jag och mina kollegor använder. Att vi tillsammans på avdelningen låter barnens intressen styra vår verksamhet och att vi arbetar för stimulerande lärmiljöer.

Skillnaden från i höstas är att jag tydligare vet varför jag arbetar som jag gör. Jag är mer medveten om de val jag gör i arbetet med barnen.

När jag läser mitt första inlägg i bloggen kan jag idag få tankar över att jag skrev " det jag kan visa och hjälpa barnet att se och förstå..." 

Idag kan jag tänka mer att det vi tillsammans ser och förstår hjälper oss framåt. Att barnet får utrymme för att forska och upptäcka efter eget intresse ger mig uppgifter som att se till att vår lärmiljö är uppbyggd på ett bra sätt. Att jag ser och ger utrymme för det lärande som hela tiden finns runt mig. 

Under kursen har många frågor snurrat i huvudet på mig, och även hos mina kollegor då jag pratat med dem för att få andras infallsvinklar tex varför vi väljer vissa saker att dokumentera? Och inte andra? Hur gör vi valet? Är barnen delaktiga i valet av dokumentation? Vad handlar valen om? Vem tar del av dokumentationen? Hur når vi alla? 

Och ja, jag har fått svar och reflektioner som jag tycker är riktigt bra, och ibland svar som jag själv inte har reflektera runt ännu. Och vi har tillsammans kommit en lång bit i hur vi vill ha det, gemensamt på vår avdelning. 

På min arbetsplats är vi 7 avdelningar med olika åldersindelningar och 3 olika pedagogiker. Vi har i ur och skur, montessori och traditionella förskoleavdelningar. 

Vi har alla arbetat runt boken "Vad berättas om mig" av Bente Svenning.

Vi har alla ökat medvetenheten om delaktighet i dokumentationen. Att man frågar barnen om deras åsikter om hur vi hanterar tex teckningar och bilder på väggar, i bloggar och på unikum. Det märks i hela huset.

" Barnen lever på många områden inom ramar som har definerats åt dem och får även sina möjligheter till medverken framhävda eller behränsade av de ramar som vuxna sätter" ( Vad berättas om mig, Bente Svenning, s 37).

Det är ju det jag ser som så viktigt. Inte bara i dokumentationsprocessen utan i alla processer vi har i verksamheten varje dag. Barnen ska ha rätt och möjlighet att göra egna val som ger just dem den stimulans de vill. Tron på barnets kompetens att söka kunskap själva är viktig. Tron på att barnen har en inre drivkraft att utvecklas. Vissa barn behöver lite hjälp från en vuxen, andra barn har ett större eget driv efter kunskaper. Men alla barn har möjligheter om man erbjuder en tillfredställande, uppmuntrande, välkomnande miljö.

Själva typen av dokumentation tror jag är mindre viktig. Om man väljer att ha unikum, bloggar, portfolio, podcastar, observationer, intervjuver eller dylikt.

Det viktiga är att den dokumentation man har reflekteras runt. Att den får tid så barnen kan se den och samtala runt den. Att den får möjligheter att vidarutveckla. Att den får tid av personalen att reflekteras runt och tid att planera vidare från mot nya dokumentationer.

Tillsammans med barnen driver vi den pedagogiska verksamheten framåt och det ger upphov till nya dokumentationer och reflektioner som driver oss vidare.

Det som idag känns som en början/ett förtydligande med den pedagogiska dokumentationen kommer snart kännas som en mer inarbetad rutin.

En rutin att få dokumentationen att visa vägen till ett lärande och hur man går vidare, inte bara dokumentera det som redan är gjort. Att förtydliga hela lärprocessen. 

Att få till en pedagogisk dokumentation både i situationer med enskilda barn och i situationer med en större grupp barn. Även processer inom arbetslaget och på arbetsplatsen. 

Frågan -hur utvecklas vi? är en fråga som jag kommer lägga på minnet.

" Pedagogisk dokumentation är inget i sig utan blir vad man gör den till " ( Varför pedagogisk dokumentation, Hillevi Lenz Taguchi, s 14). 

Jag har tänkt mycket på att pedagogisk dokumentation kanske inte alltid blir vad man tänkt från början utan det ändras med tiden då fokuset kan komma att ändras under lärprocessen.

Och det är så det ska vara. 

Låt barnen styra efter sina intressen. Se bara till att vara en medupptäckare och erbjud bra lärmiljöer. Låt barnen var med och göra sina egna val, dokumentera på olika sätt, ta tid för reflektion, efterarbete och förberedelse för nya utmaningar.

Den pedagogiska dokumentationen är en process utan slut. Kanske även utan början för när man börjar så finns det ju något som väckt intresset redan och vi kan tillsammans gå vidare in i framtiden.

Referenslitteratur jag använt under denna kurs

Ellmin, R (2012) Portfolio och portfoliometodik (föreläsning via youtube)

Emsheimer,P Hansson,H Kopperfeldt,T (2005) Den svårfångade reflektionen Lund:Studentlitteratur

Lenz Taguchi,H (2013) Varför pedagogisk dokumentation Stockholm:HLS

Lpfö 98 (2011) Läroplan för förskolan Stockholm:Edita

Svenning,B (2014) Vad berättas om mig Lund:Studentlitteratur

Det väcker tankar

Nu har jag varit iväg på andra träffen på kursen. Vi hade alla läst " Varför pedagogisk dokumentation" av Hillevi Lenz Taguchi.
Boken gav mig mycket tankar. Dels att jag (och mitt arbetslag) redan kommit en bit på väg i den pedagogiska dokumentationen och dels mycket funderingar på vad jag tycker om det i stort.

Vi delades redan vid första träffen in i mindre grupper och i de grupperna diskuterade vi boken och våra tankar.
Det är så spännande att höra av varandra.
I vår grupp arbetar vi alla inom förskolan men på olika sätt. Vi har olika arbetslagsgrupperingar  på våra enheter och olika åldrar på barnen. Det gör att vi har mycket att delge varandra.
Vi kom att fundera mycket på den praktiska dokumentationen. Att man ibland känner att man skulle vilja ha dokumenterat något som blev så bra fast kan man det i efterhand? Att vi redan nu känner hur våra tankar ändrats mer åt det hållet att vi vill synliggöra barnens delaktighet. För de är ofta delaktiga men visar vi det? Och tar vi hänsyn till det? Eller är det vi som ändå styr? Och hur visar man den dokumentationen som visar att det inte alls blev så bra? Många frågor och funderingar som jag känner utmanar mitt tänkande åt det håll jag vill.

Jag kan känna att arbeta med tron om att barn är kompetenta, det är något jag verkligen gör idag. På min avdelning arbetar vi efter Maria Montessoris tankar och har som ett av de största målen att få barnen självgående, dvs att de själva får välja aktiviteter efter sitt eget intresse och mognad.
Det är upp till mig som pedagog att se vad varje barn intresserar sig för, hjälpa dem att hitta arbeten som passar för dem och hjälpa dem att utvecklas framåt.
Alla barn utvecklas efter sin egen inre drivkraft.

Att sätta detta ihop med pedagogisk dokumentation känns så bra. Att få tips, och tankar om hur man kan få barnen mer delaktiga i att driva vår verksamhet framåt. Det är ju detta jag vill.
Inte bara konstatera genom dokumentation vad som gjorts, utan få med processen som leder dit.

Att genuint visa nyfikenhet på vad barnen är intresserade av, synliggöra deras tankar, hjälpa dem och leda dem framåt och utvecklas ihop.
Det känns som pedagogisk dokumentation.

Svårigheten kan ju vara att om barnen hittat något som väcker deras intresse, att inte ge svaren, utan låta dem forska fram det själva och samtidigt inte hjälpa "för lite" så intresset försvinner.

Och hur  visar man upp dokumentationen på rätt sätt?
För vem?
Portfolio har vi arbetet med under flera år men det håller på att fasas ut i papperformat.
 Nu är det digitalt som gäller.
Vi har på min enhet idag enskilda barns lärloggar i unikum och även en gemensam blogg för hela avdelningen.
I början kändes det så bra då man visade barnens utveckling och intresse genom unikum. Men det riktar ju sig mest till föräldrarna. Hur får vi barnen att se?
Vi vill ju ge dem tid att se vad som hände med/ i dokumentationen och vad som hände under lärprocesserna.
Så nu är vi tillbaka lite till att sätta upp bilder och texter på avdelningen och visa på storbildstvn.
För de är ju barnen som är de största aktörerna i processen.

Vad är pedagogisk dokumentation för mig idag?

Som förskollärare och pedagog har jag alltid sparat bilder, teckningar och liknande för varje barn, ofta som  underlag för en "minnesbok" att få med sig hem när man slutar förskolan.
Den visade på vilka utvecklingssteg som barnet tagit hos oss.

Idag är man mer medveten om att denna typ av dokumentation egentligen är väldigt pedagogisk. Det går att tydliggöra lärande och mognad för barnet, för föräldrarna och även för oss pedagoger.

Det jag kan visa och hjälpa barnet att se och förstå leder till en utveckling framåt.

Svårigheten är att ibland känns det som man dokumenterar bara för att man ska, man behöver ju förstå och veta vart man vill att dokumentationen ska leda.

Jag gillar att dokumentationen även/oftast kan användas för att få hela vår verksamhet framåt. Att skriva ner, observera, ta kort, filma och sedan både enskilt och gemensamt kunna analysera materialet och föra vår verksamhets utveckling framåt.